En minut

en_minut_vakuum_angest

Jag har inga hanteringssätt. Nu ljuger jag. Jag har enbart ett fåtal kvar.

Varenda minut känns i själen.

Som ett hugg.

Efter hugg.

Och timmen förflyter långsamt.

Jag försöker hitta sätt att stimulera mig själv.

Alla hanteringssätt är fråntagna mig.

Nu har jag enbart ett fåtal kvar.

De flesta destruktiva är borta.

Och jag har ett fåtal konstruktiva.

Jag är frustrerad, och jag vet inte vad jag skall göra då. Speciellt om man känner sig låst. Vännen säger ifrån, rädslan över att jag skall göra någonting dumt gör nog honom rädd.

Det skulle göra mig rädd.

Och orolig.

Men nu så låter jag mest. Eftersom alla hanteringssätt är borta så är det enda jag kan göra är att skrika, ångestskria och att slå i saker.

Mer än så kan jag inte göra.

Som att vara fast i ett vakuum.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.