Känna närheten i en familj som inte är ens egen.

Att vara delaktig.

Passa in i energierna.

Att det bara fungerar.

Och att leka lekar. Fantasi och saker som studsar.  Att klä en docka, och att hitta egna leksaker man själv tar till sig.

Att se livet i barnen, ömheten som kommer från dem.

Familjen ligger nedbäddad på en plats djupt i mitt hjärta, jag kan inte hjälpa det.

Att känna så intensivt.

Att känna intensivt är inte min starka sida att hantera.

Men dessa personer har trängt igenom mina murar. Varenda en. Barrikaderna är nere och jag står i en fantastisk spiral av kärlek och glädje.

Att se min reflektion i deras energier, när mig och gör mig stark.

Att se mig själv i ett annat ljus. Av ren och skär vänlighet. Dessa individer är speciella, i den vackraste bemärkelsen du kan tänka dig.

Att höra deras ord, se deras rörelser. Och bara få närvara.

En enkel middag, och skratt som ljuder.

Jag är en del av detta intalar jag mig. Jag är inbjuden till detta fantastiska skeende.
Och jag är faktiskt där.

Jag befinner mig i essensen av vad som är viktigt.

Inga andra prioriteringar finns, förutom att vara.