Eller om krig

Jag orkar inte höra deras släpiga röster, släpande steg. En korridor. Deras äckliga fördomar.

De står inne på tantens rum och ingen annan förutom jag hör detta.

Bögjävel.”

En annan repeterar. ”bögjävel.”

Vem de åsyftar vet jag ej. Då det är tomt runtomkring.

Jag försöker mitt bästa att ej döma ut dem, men lyckas ej. Jag kallar på DBT-gudarna, de lyser med sin frånvaro. Jag tänker: ”det är såhär krig skapas.”

Jag ställer mig på den andra sidan: de som är outsiders.

Arga outsiders. 

Mitt förakt växer.

Men jag står hellre själv än i grupp.

Grupperingar kan bli farliga.

Jag sätter i hörlurarna så jag slipper höra deras skit.