Att gå i närheten av hotellet på fjället och ställa sig precis där lyktorna slutar och fantisera om att man är mitt ute i ingenstans.

Känna in det karga landskapet.

Rädslor och dåligt mörkerseende gör natten till riktigt övergiven och läskig.

Den vackra kylan kryper in i lungorna, och går längs ryggraden.
Oj, vad liten man känner sig i universum och i naturen.
Att höra snön knastra för varje steg man tar in i natten.

Det är tryggt att kunna vända blicken mot det varma hotellet och veta att man har en trygghet bakom ryggen.

Isen kalvar och man hör hur den bryts upp, som hjärtslag i stora sjok lossnar bitar.

Med spring i benen och kliande själ bär stegen av mot kanten, för att känna på isen.
Känna på kylan.
Lukta på den.
Insupa essensen av det iskalla vattnet.