Mötet, tankarna och beslutet
Idag kom det en ängel till mig.
Hon var blond och blåögd.
Hon överhörde mitt samtal till 1177 och kunde inte låta bli att ingripa.
Hon satte sig ned och lyssnade.
Jag grät. Hon spred empati.
Hennes yoga blev inställd, men det var meningen att vi skulle vara på samma plats, vid samma tid.
Min buss kom inte iväg på grund av snön. En annan buss kom, körde en annan väg. Universum ville att vi skulle mötas.
Även när saker går åt helvete finns det en mening.
Jag grät och jag berättade mina innersta känslor för henne. Sådant man skyddar sina anhöriga från.
Hon lyssnade. Tog emot kärlek, sorg, självmordstankar. Omplacering av den andra katten.
Emelie hette hon.
Jag talade mest och hon tog emot.
Mötte mig känslomässigt.
Slutsatsen: Hon sade: “men du då? Har inte du en inre kattunge som behöver den kärleken och ansvaret?”
Jag måste bli fri från bensodiazepiner. De verkar inte längre. De triggar mer än vad det ger.
Nu har jag en utstakad väg att gå, jag kan inte fly längre, jag kan inte vara rädd längre.
Rädslan har hindrat mig att göra många ting, men inte längre.
Inte längre.
jag blir tårögd. Många ggr har jag också upptäckt att möten och saker kommit till mig, när jag som mest behöver. Att det alltid finns en mening även om vi inte kan förstå den förrän långt bakefter. Universum finns, hjälper oss, det har jag fått erfara många ggr.
All kärlek till dig.
All kärlek till dig, Universum vill oss väl även när vi tappat tron på oss själva.