2007-01-05

Jag orkar snart inte med mig själv
allt har blivit så omständligt, krångligt.

Vad har hänt?
För att kunna gå ut måste jag ha någon med mig.
Någon typ av rädsla skulle jag tro.
Det är avlägset, det där med känslor.

Jag blir panikslagen och skriver dikter ute i kylan så jag nästan fryser sönder.
Ingenting hjälper, det måste finnas något som underlättar.

Som ett djur som trängts in i ett hörn.

Livet är mig avlägset.
Något måste finnas.
Men det är som jag… Det är fel.
“Det blir bättre.”
Jag behöver hjälp med det här.

Jag tycker att jag ropar högt.