Samla möten

samla_moten_angest_respekt

Kvinnan i vitt.

Hon störde sig på namnbrickan, hon var jättegullig. Hennes feedback var mycket konstruktiv, hon var rak och ärlig.

Jag kunde skratta med henne men även gråta.

Hon rörde mig till tårar, och sade: ”jag samlar möten.”

Första gången vi sågs var genom att hon kom in på mitt rum och tittade in.

Jag frågade vem hon var, då hon var en ny stjärna.

Oj, jag borde presentera mig!” Med ett leende.

Hon kunde inte ta mig i hand då jag hade gips och låg med ångesten från helvetet. Hon dröjde sig kvar lite extra. Det kände man, hon stressade inte vidare. Hon såg.

Hon hade sådan positiv energi samtidigt som hon tog en på största allvar.

Det som var ovanligt med henne var att hon öppnade sig själv, berättade personliga saker utan att vara För intim.

Kvinnan frågade innan hon berörde en, om det var ok.

Vilken respekt!

På morgonen så fick jag någon typ av ångestattack. Vänster näve var nära att åka in i väggen, istället så tog jag mina sista krafter och letade upp henne.

Hon satt egentligen upptagen.

Men hon kollade med sin kollega om det var ok att smita med mig och det var det.

Jag öppnade mig, hon öppnade sig, och vi hade ett mycket fint möte. När det var dags för rond, så klappade hon mig på armen och det öppnade upp för en kram.

Vi kramades och gick vår väg.

På återseende fina människa.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.