Inlägg

Skogshimmel

Te eller livet i en kopp

Vad är te? Är det bara en kopp med vatten och smak?

Eller är det egentligen någonting existentiellt med det? 

Om man tittar på botten och tittar noga så ser man blad. 

Blad som är livet. 

Livet i dess rätta bemärkelse.

Är det bara blad i en kopp?

Lukta på det. Insup doften, och känn känslorna som kommer med detta. 

Livet som grönskar.

Till trots att det är kokat och torkat. 

Titta på botten.

Se.

Upplev och njut.

Nattkafeét

nattkafeet_ledsenghet

Jag ankom till lokalen, med taxi. Tunnelbanan hade slutat gå. Men det hindrade inte mig. Man såg knappt skylten. Den var dolt upplyst, men tillräckligt för att se den.

När jag kom in i lokalen och tittade mig omkring så såg jag en skara människor. Jag slog mig ned.

Alla vi som satt i lokalen hade liknande sorgsna blickar.

Alla var så trasiga där.

Alla var så inne i sitt.

Jag frågade en taxichaufför när han skulle åka, han var ledsen och visste inte. ”Ett par timmar till.

Klockan var ca 03.00.

Jag svarade inte.

Vår kontakt avslutades där.

Ett sökande: efter vad?

Min önskan att knäcka någons näsben, kvarstår. Jag känner mig farlig.
Men egentligen vill jag bara ha en kram. Jag är inte farlig.

Sökande efter kontakt.

Bekräftelse.

Kärlek.

Jag sätter mig ned och beställer lugnt (fast det kokar på insidan) en tonfiskmacka och kaffe.

Beställningen kommer fort.

Mackan är riktigt god. Jag njuter av den en aning. Men det bubblar av känslor på insidan.

Hur ska jag klara mig?

Egentligen så hade jag inte råd med taxi, men på något vis får jag kontakt med en man som kan tänkas skjutsa mig.

Han sträckte tillbaka 200 kronor av de 300 jag skulle betala för att komma hem, men mitt samvete tillät inte detta. Jag hade tidigare påpekat för honom att jag hade dåligt med pengar.

Han var riktigt vänlig.

Jag sade: ”Nej, jag betalar dig för en tjänst, ta dina pengar.”

Under resan, så säger han: ”vad är detta för liv? Sitta i en Djävla bil fram och tillbaka. Jag har ingen kontakt med sonen.”

Jag visste inte vad jag skulle svara, men jag svarade: ”taxi är lika med trygghet, jag hyser stor stolthet för samtliga chaufförer. Taxi finns alltid när man behöver hjälp, till sjukhus, hem när man är för full, när man är vilsen.”

Han kunde inte ta till sig detta. Det såg man.

Sedan tystnade vi, vi satt i en Djävla bil, enade i ensamheten.

Här kan du stanna. Tack.”

Han: – ”Ha en trevlig kväll.”

Jag: ”Detsamma.”

 

Att nära såret, låta det blöda

att_nara_saret_lata_det_bloda_trauma

Att blöda ut ord, att vädra. Andas.

Idag mötte jag en mörk man. Han såg mycket i mig.

Vi satte oss ned och diskuterade. Jag frågade vad han hade sett och inte sett.

Han sade ”katten”: om du tittar på katten eller blomman för länge så övertänker du. Titta istället på variationen som finns.

Känsligheten är en god egenskap men övertänk inte. Det handlar om att välja sin taggar. Välja sina tillfällen.

Jag frågade vad jag hade gett honom, han sade: att han skulle stolt skulle berätta för nästa om en ung kvinna som tagit sig ut ur missbruk på egen hand.

Det är nog nu. Känslighet är något mycket vackert men det kan gå till överdrift.

Man måste tvätta såret. Nära det.

Han sade: ”andra ser i dig det du inte själv ser.”

Men styrkan ser jag faktiskt, jag riktar den bara fel. Rehabilitera sig själv. Avgifta sig själv. 

Lida ut det.

Det går över.

Såret läker, det kan gå upp igen, men skorpor bildas om du tar hand om det.

Månens gröna blod

Morgonens kalla mörker sveper över mig, kretsande planeter.

Grusets torra väta Samtidigt havets torra vågor.

Jag ser i Blått, vad är? Det luktar Rosa, avsaknad?

 

Icke existerande läppar formar ord som inte finns,
tar emot sådant ingen vet.

 

Intet förstår Blått och Rosa. Även Svart.


Klockorna brinner. Spindlarna smetar ut sig.


Lever, lever mer än livet är dött. Hoppas inte träden ser mig.

ut_och_in_det_glittrar_ont_surrealism
Röken när den vita ensamma asfalten. Blir orolig.


Bläcket sprids i blodet. Förgiftar och glittrar. Majsfälten vill fly, de rör på sig. Men kommer ingenvart. Fyrkantigt? Nej, det är en döende.


Vi föds i blod och galla. Broarna sjunger,

Skräcken förgyller månens gröna blod, dimensionen ändras och öronen talar i tungor.


Frågor som ingen förstår: ställs av?
Tomt är svaret. Frågan ÄR svaret.

Bomullen sticker mig i händerna och inget blod.


Lägg tiden i en korg och smaka på den.
Bittert. Förruttnelse, men ändå upp och ned.

Under den gyllene linjen kryper insekter.
Döden inifrån och ut.
Sett allt salt, surt, bittert.


Solen är det.

Närmare är alltet som aldrig funnits.

Rödlöken