Inlägg

Svårt

Bipolär mani

bipolar_mani

Litium

litium_psykisk_ohalsa

Uppe i varv.

Litium.

Litiumet hjälper, men det sjunker i blodet. Varför vet de inte, detta är tydligen ovanligt.

Min och den vackra sjuksysterns önskan är att öka Litiumet, men detta måste givetvis godkännas av läkare.

Man skall ligga mellan 0,5-0,8. Mitt låg på 0,3 och sjunker.

Det märks.

Hypomani och ryggvärk på grund av i princip noll sömn. Jag har legat och spänt mig. Fel.

Att beskriva känslan är nästintill omöjligt, men allt går för långsamt. Irritation, frustration.

En önskan efter lugn. Nu bävar jag för inläggning ”tack vare” den sista inläggningen.

Jag vill bara bli stabiliserad. Det tror jag Litium kan göra. Men att vänta på det bekräftande läkarsamtalet är outhärdligt.

30 September

30 September

Nu är man inlagd, igen.

Till och med hot om LPT. Lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Om jag skulle vägra.

Jag är tydligen på väg upp i mani.

Shoppat, dansat.

Dagen igår var en dag av lågenergi, men sedan slog det till: dans, hemmafest ensam.

Jag blir vansinnig när de tvingar mig in. Jag kräks av chocken.

Men så småningom inser jag att de kanske har rätt.

Allt går för långsamt.

Läkaren sade: ”det är en helt annan du, jag ser framför mig idag, jämfört med det jag tidigare sett.”

Allt går för långsamt, fingrarna, pennan, pappret och tangenterna. De hinner inte med.

Väntan, väntan är olidlig.

Hur spenderar man energin som vill ut då jag besitter mer än jag någonsin kan förbruka.

Den rationella sidan säger: ”de kanske har rätt.”

Tankarna går så fort och hoppar och studsar, precis som kroppen.

Vid mani, tror jag att jag är snabbast, starkast och bäst i hela världen.

Det är då jag inte medvetet gör illa mig själv. Men jag kan ta skada/tar skada av mitt vårdslösa beteende.

En sak som att se sig för, exempelvis i trafiken. Glas går sönder för jag är vårdslös.

De har rätt.

Huvudet

huvudet_mani_hypomani

Ett huvud spetsat på en pinne. Det ligger på sidan. Men personen är inte död. Huvudet blinkar med ögonen.

Detta är som en skräckfilm, och jag är publik.

Det tittar på mig.

Bisarra bilder, jag tänker på att jag lärde mig att när drömmarna blir riktigt märkliga så är det ett tecken på en kommande uppvarvning.

Detta kan stämma.

Det gäller att vara vaksam på dessa tidiga signaler. Bara att medvetandegöra hjälper.

Med hjälp av medicinering så får jag styra en aning. Att tänka på vad man gör, är ett sätt att lugna ned sig. Notera hur min hand griper koppen jag precis plockat ut ur diskmaskinen. Fokuserar.

Detta är fantastiskt att kunna göra. Det går inte utan medicinerna. Tänk hur jag motsatte mig medicinering i början. Om jag hade fått veta hur mycket rätt medicinering kan göra, så hade jag inte slagits så mycket för att slippa.