Inlägg

Långsamt strävar jag fram

langsamt_stravar_jag_fram_psykisk_ohalsa

Fortfarande inlagd, det blir bättre. Men ångesten är så kraftig. Jag vet inte hur jag ska distrahera eller överleva. Men långsamt strävar jag fram.

Jag lades in den 2:a December. Tre dagar nu, men det behövs fler. Jag är fortfarande en osäkerhet för mig själv. 

Ätandet har jag börjat att komma tillrätta med. Det går framåt i alla fall.

Skriker inte lika högt.

Prata, prata, prata. Det är hemligheten.

Hitta rätt personer att prata med, men hur ska man då veta vilka som är rätt att prata med?

Det känns, vilka som gör det för pengarna och vilka som gör det för att hjälpa.

När man får låna en bok av en i personalen så vet man att den personen bryr sig på riktigt. 

Jag står fortfarande och stampar. Det handlar om vilken väg jag ska gå, jag står i startgroparna.

Tårtan och kaoset

tartan_och_kaoset

Kul, nu fyller jag år. Bortslösad tid. Bortslösat liv. Med kallsvettningar och köld.

Åter rädd för att äta. Kan inte äta tårtan som kommer bjudas på.

Vill inte, tänker inte. 

Vägrar.

Nu blir det LPT om någon skulle insistera.

Jag vill isolera mig.

Vara ensam. Mina aspirationer är att ligga i sängen med datorn och inte äta.

Hatar du dig själv så mycket? Ja. Ja, det gör jag.

Vägrar.

Vägrar hjälp.

 

30 September

30 September

Nu är man inlagd, igen.

Till och med hot om LPT. Lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Om jag skulle vägra.

Jag är tydligen på väg upp i mani.

Shoppat, dansat.

Dagen igår var en dag av lågenergi, men sedan slog det till: dans, hemmafest ensam.

Jag blir vansinnig när de tvingar mig in. Jag kräks av chocken.

Men så småningom inser jag att de kanske har rätt.

Allt går för långsamt.

Läkaren sade: ”det är en helt annan du, jag ser framför mig idag, jämfört med det jag tidigare sett.”

Allt går för långsamt, fingrarna, pennan, pappret och tangenterna. De hinner inte med.

Väntan, väntan är olidlig.

Hur spenderar man energin som vill ut då jag besitter mer än jag någonsin kan förbruka.

Den rationella sidan säger: ”de kanske har rätt.”

Tankarna går så fort och hoppar och studsar, precis som kroppen.

Vid mani, tror jag att jag är snabbast, starkast och bäst i hela världen.

Det är då jag inte medvetet gör illa mig själv. Men jag kan ta skada/tar skada av mitt vårdslösa beteende.

En sak som att se sig för, exempelvis i trafiken. Glas går sönder för jag är vårdslös.

De har rätt.

Förlåt

forlat_overdosering_inlaggning

Förlåt är ett stort ord.

Ett mycket viktigt ord, detta resonerade i mig enormt.

Det ursäktar smärtan en aning.

Lindrar. Som ett känslomässigt plåster.

Förlåt mig, till alla anhöriga.

Genuint.

Jag insåg när min vän rullades iväg på en bår, hur det känns för er.

Oron, ångesten och rädslan.

Jag fick dåligt samvete.

Så det bara sjöng om det.

Oförståelsen vad som händer, omtanken man vill ge men inte kan.

Paralyseringen inombords.

Förlåt.

Att vara så nära men ändå så långt borta.

Förlåt.

Bollen av ångest

bollen_av_angest_inlaggning

Som en studsboll, studsar jag in och ut på psyk. Åter inlagd.

Det känns så hopplöst med denna nya medicinen, jag har inte uppdaterat hemsidan, för jag har varit för sjuk. Av medicinen. Insättningssymptomen har varit fruktansvärda.

Vid varje höjning så eskalerar ångesten.

Jag vet inte hur länge jag kommer stå ut med denna medicin, jag får enbart bieffekter samt insättningssymptom.

Från och med igår, ger jag den tre veckor, Sedan slutar jag med den. Den har varit medicinen från helvetet. Ännu.

Första dagen på 20 mg så låg jag och spydde över en toalett. Hulkningar, på grund av ångest.

Inga positiva effekter har upplevts.

Men nu är jag tillbaka, i liten dos, jag uppdaterar när jag orkar. När jag inte är en boll av ångest.

Hej mina vänner, som läser.

Rätt medicinering

ratt_medicinering

Kravet uppfylldes, idag blev jag rätt medicinerad. Även dagen efter. Nu är dem införstådda varför jag ligger på så låga doser.

Men de låga doserna GER effekt. Stor effekt. Utan dem blir jag tokig.

Höjningen till från 10 mg, till 15 mg Cipralex verkar, verkar bättre.

Jag tror att vi har landat på en bättre dos nu.

Jag känner inte konstant ångest. Bara det, det är en stor förändring.