Inlägg

Fyren

Trasighet eller att lagas med guld

Vi är alla här väldigt trasiga.

Men trasigheten gör att kärlet kan släppa in ljuset.

Att lagas med guld.

I mina händer

‎2015-12-15

Att känna det i händerna, övergreppet.

Fysiskt känna det. Jag fick flashbacks som kändes i kroppen. Med äckelkänslor och illamående.

Att skapa sig nya erfarenheter angående samma ting. Är fantastiskt. Att känna samma sak i nya situationer. Känna nya i ting i händerna. Hud mot hud.

Tycker du om att röra vid mig?” Och att inte kunna svara, på grund av kärleken som överväldigar en.

En vänskap. En närhet.

På det finaste sättet.

Blommor hypomani och glaskross


rp_blommor_hypomani_och_glaskross_bipolar-1024x683-1-1024x683.jpg

Jag vet inte vart jag är nu. Mani? Jag kliver upp klockan fem på morgonen och sätter genast igång och vattna blommor. (Jag har mycket blommor.)

Utfodrar katterna, kokar torsk till dem.
Den håller på att koka över. Jag är ute på balkongen och fokuserar på blommorna.

Hoppet att jag skall bli symptomfri är det väl sådär med.

Mani är på gång. Det känns. Tankar, texter och känslor spinner.

Men det blir alltid så efter depression. Efter mina 10 dagar (tror jag att det var) i sängen så svängde det uppåt.

Kanske man ska passa på att exfoliera huden?

Tankar spinner på allt.

Smörjer cykelsadeln klockan 12.30 på natten.

Det skulle inte gå med ett vanligt jobb.

Tappar kaffekoppen men har tur, den bara välter. Inget glaskross denna gång.

Tacken på min hypomani är glaskross och att bokstäverna hamnar fel, när jag skriver på datorn. Fingrarna hänger inte med hjärnan.

Men jag klarade mig från glaskross. Står med trasan och torkar vätska. Det luktar. Men det är skönt att vara såhär.

Snart är det planteringsdag. Då är det gynnande att vara manisk.

Men ingen ser detta handikapp. För det är verkligen ett problem. Som är väldigt roligt i perioder, då det är sådär lagom högt.