Inlägg

Trasighet eller att lagas med guld

Vi är alla här väldigt trasiga.

Men trasigheten gör att kärlet kan släppa in ljuset.

Att lagas med guld.

Bipolär

Min erfarenhet av bipolaritet är att det är en jävla sjukdom att leva med när den inte är under kontroll.

Hög självmordsstatistik och svårt att hitta rätt balans i medicineringen. Få förstår den. Inte ens vi som har drabbats förstår den, hur skall då anhöriga begripa?

Jag har ställts inför människor som lämnat en och förlorat arbeten på grund av sjukdomen. Människor ger upp.

Det känns orättvist. Om jag inte skulle dyka upp på ett avtalat möte på grund av hjärtfel så skulle alla förstå. Nu när det sitter i huvudet så blir det: ”det är bara att rycka upp sig.”

Men vissa dagar är det svårt att stå, sitta upp.

Det är trasigt. En del fungerar inte.

Men jag ger inte upp.

Många gånger har jag tänkt på det.

Att ge upp.

Nu har jag ett annat driv, så det är inget snack om saken.

Här ges inte upp.

Det är tungt när folk lämnar en på grund av sjukdomen, men jag kan inte säga mer än att det är inte mitt fel. Jag kan inte klandra mig själv och slå på mig själv när andra inte förstår.

Jag försöker tafatt förklara, men det är svårt att sätta ord på.

Man kan inte säga mer än att vissa dagar så går det inte.


I mina händer

‎2015-12-15

Att känna det i händerna, övergreppet.

Fysiskt känna det. Jag fick flashbacks som kändes i kroppen. Med äckelkänslor och illamående.

Att skapa sig nya erfarenheter angående samma ting. Är fantastiskt. Att känna samma sak i nya situationer. Känna nya i ting i händerna. Hud mot hud.

Tycker du om att röra vid mig?” Och att inte kunna svara, på grund av kärleken som överväldigar en.

En vänskap. En närhet.

På det finaste sättet.

Mannen från Kalix del två

Vi kysstes, vi visste att det var fel.

På så många plan, men jag ville veta hur hans läppar smakade.

Ville veta hur hans kropp kändes, jag skakade.

Vi skrev till varandra ifrån varsitt rum: ”kom.” Fick jag ifrån honom.

Det tog en millisekund så var jag inne hos honom.

Jag böjde mig över honom och kysste honom.

Mannen från Kalix.

Han smakade lite snus, doftade av cigarill, jag smakade nog också lite snus.

Hans doft dröjde sig kvar på min kropp.

Det var en kittlande känsla. Inte kärlek, men en nyfikenhet och en känsla av förbjuden frukt.

Fel, förbjudet och vi var tvungna att bryta i tid.

Kemin vi har, är en låga.

Som pyr, försiktigt.

Tänder vi eld på den blir det farligt, för båda av oss.

Två patienter, det är inte lämpligt.

Men jag tänker på mannen från Kalix, hans skratt, hans glimt i ögat. Jag blir alldeles varm.

Min önskan att möta honom igen är stor.

Te eller livet i en kopp

Vad är te? Är det bara en kopp med vatten och smak?

Eller är det egentligen någonting existentiellt med det? 

Om man tittar på botten och tittar noga så ser man blad. 

Blad som är livet. 

Livet i dess rätta bemärkelse.

Är det bara blad i en kopp?

Lukta på det. Insup doften, och känn känslorna som kommer med detta. 

Livet som grönskar.

Till trots att det är kokat och torkat. 

Titta på botten.

Se.

Upplev och njut.